Sök

alkoholism

Alkolism, en njutning eller ett helvete?

Alkoholism 

Ca tio procent av befolkningen är alkoholister i någon form. 
Hur är det då att vara alkoholist? 

Att vara en alkoholist är inget personligt nöje det kan jag intyga. 

Det är inget man själv vill. 

Ja men varför super man då frågar du? 

Jo, man är slav under lasten och maktlös inför alkoholen svarar jag. 

Många människor föraktar en alkoholist och dömmer dem gärna. Men själv kanske de sitter där i sina domslut med en övervikt på femtio kilo. Vad är då skillnaden, jo båda är slavar under begäret och båda är maktlösa inför sina avgudar. 

Men alkoholisten gör mer oberäkneliga saker påverkad av sin avgud medan den överviktige är mer normal. 

En gång blev en alkoholist påhoppad och anklagade av en äldre och mycket överviktig dam på en buss När alkoholisten skulle gå av bussen sade han till den dömande damen, ”mitt går iallafall över, med det gör inte ditt.” 

Jag var alkoholiserad under min första levnadshalva, i ca 25 års tid drack jag varje dag allt som jag kunde få tag på att dricka. 

Jag förstörde allt jag hade byggt upp med alkoholen och jag byggde på nytt upp allting,, och rev sedan ner detta igen genom alkoholen. 

Det är inte alkoholens fel att det blir så här, det är jag själv som dricker, och det är jag själv som gör mina felaktiga val som alkoholist. 

Men en sak vet jag. Hade jag kunnat göra annorlunda, ja då hade jag gjort det, var så säker. 

Därför är det viktigt att se sjukdomsbegreppet i alkoholism, då blir det lättare att förstå varför det är som det är. Man kan ju inte säga till en cancersjuk person ”sluta att vara sjuk” 

Det hjälper ingen, och lägger bara fördömelse och skuldkänsla på denna, och så är det också med alkoholisten, skuldkänsla och själv fördömelsen är helt tillräcklig för att knäcka en alkoholist och det utan någon annans hjälp. 

När jag hade nått min egna botten och insett att det jag håller på med var något som snart skulle sätta P för mitt liv, då valde jag att söka hjälp hos en organisation som heter AA som står för Anonyma alkoholister. 

Jag funderade mycket på vad man gjorde där? Ibland tänkte jag att man kanske dricker där anonymt så att inget skall veta om det. Men när jag väl kommit dit så upptäckta jag hur sjuka mina tankar varit. 

Nu var jag där i tre år och höll mig nykter hela denna tid, jag kostade inte på mig ett enda återfall, vilket annars är vanligt och normalt att man gör till en början. 

Jag hade nu gjort denna hjälpsamma grupp till min nya gud som genom gemenskapen hade kraften att få mig att motstå frestaren då han rekommenderade mig att gå till systemet eller ölbutiken. 

Men hela tiden gick jag med knutna nävar och kämpade mig igenom ett dygn i taget, med hjälp av ett tolv stegs program 

Men detta var kämpigt också, så jag började knäppa mina händer och be lite försiktigt, tänk om du finns Gud, och tänk om ditt ord istället kunde få bli mitt hjälp program. 

Gud hörde min bön, och med tiden blev allt så som jag hade önskat mig i mitt hjärta. 

När jag då tog emot Jesus i mitt hjärta och fick förlåtelse för mina synder, då upphörde också min alkoholism. 

Därefter fanns det inget mer att kämpa emot inget sug efter alkohol eller annat. Jag har efter denna dag aldrig mer varit på ett AA möte och har heller aldrig haft behov av detta och det har nu gått mer än 20 år sedan sista besöket. 

Men inget ont om AA grupperna, de är verkligen det som kan hjälpa en alkoholist, men det kan aldrig ta bort begäret i en människa, det kan enbart Gud göra. 

Jag hoppas på en bättre syn på en alkoholist och förståelse över att denne lider mer än du, i sin sjukdom. Han eller hon, vill inget hellre än att bli fri, och det gör väl alla som är sjuka på ett eller annat sätt. 

Jesus förmår, det som ingen annan förmår, detta kan jag vittna om. 

I kärlek. Ingemar